Det är med sann lycka som vi har äran att få utse den syditalienska Irpiniaproducenten Mastroberardino till 2013 års vinproducent på Vinblogg.
Motivering till utmärkelsen
En producent med tydlig identitet, som på ett ödmjukt sätt lyckats bibehålla sin tradition och samtidigt kombinera detta med ett långsiktigt framgångsrikt utvecklingsarbete som på ett ljuvligt sätt kan avnjutas i deras fantastiska viner och som gjort hela regionen till en betydelsefull aktör på den internationella vinscenen.
Jag har alltid fått något speciellt i blicken när jag har stått öga mot flaska med Mastroberardinos Radici Taurasi Riserva viner. Så kraftfulla, med enormt fin personlighet som ger en multidimensionell upplevelse och samtidigt något av de mest långlivade som jag stött på i vinväg. Ett riktigt fingeravtrycksvin som på ett utmärkt sätt beskriver denna fantastiska vinproducents signum.
Ett av de bästa vingårdsbesöken
I somras hade jag möjligheten att få besöka producenten på plats i Atripalda (nära Avellino) i samband med vårt besök i den underbara Campaniaregionen. Visst hade jag stora förväntningar på detta besök, men inte trodde jag i min vildaste fantasi att det skulle utvecklas till ett av de bästa vingårdsbesök jag haft i mitt vinliv.
Vi fick äran att få träffa den kunnige och mycket sympatiske exportchefen Stephan Moccia som mer än väl representerar allt det fina som Mastroberardino står för. Efter en inledande rundvandring i den imponerande anläggningen var det dax för en provning av deras viner som säljs i Sverige.
Blev mäkta imponerad av den bredd och samtidigt höga kvalitet som deras produktion idag levererar till oss lyckliga vinkonsumenter. Höjdpunkterna under prövningen var allt ifrån det allra mäktigaste Aglianicovinet Radici Taurasi Riserva, till min absoluta roséfavorit Lacrimarosa och det utsökta fisk- och skaldjursvinet Nova Serra som är gjort på Greco di Tufo druvan.
Druvarkeologen
Firman grundades 1878 av Angelo Mastroberadino (ursprungliga namnet var Berardino men som på 1700-talet kompletterades med Mastro som betyder mästerhantverkare). Idag är det Piero från den 10:e generationen som leder företaget, även om Maestro Antonio fortfarande har full koll på firman efter att i nästan 50 år varit arkitekten bakom den fantastiska utvecklingen. Inte minst hans arbete med att bevara och utveckla de för regionen unika druvsorterna har fått stor betydelse för hela regionens utveckling som kvalitetsområde. (Tänk att detta område under romarriket var världens huvudcentra för vinproduktion, men som fick sin ände efter den tragiska ödeleläggelsen av Pompeji år 79, exakt två månader efter den nye kejsaren Titus tillträde på tronen)
Får du tillfälle när du är i Campaniaregionen kan jag varmt rekommendera att besöka på deras anläggning i Atripalda, där du även kan köpa viner i deras affär som är en integrerad del av produktionsanläggningen.
Nu kanske du tror att denna berättelse är slut, men så är långt ifrån fallet. För efter besöket i Atripalda fick vi en unik möjlighet att besöka deras “state of the art” egendom Mirabella Eclano tillsammans med Mastroberardino’s chefsoenolog Dottore Agronomo Antonio Dente.
Nya Aglianicokloner
Egendomen är som ett paradis med ljuvliga vinfält i det kuperade landskapet. Här pågår en mycket intressant utveckling av två egenutvecklade Aglianicodruvkloner (Antonio Mastroberardino VCR 418 och 421). Målet har varit att utveckla en Aglianicodruva, med en mer silkeslen stil som kan avnjutas även i yngre ålder, jämfört med Radici Taurasi Riserva som tar en halv livstid för att bli färdiglagrad. Antonio Dente och hans team har fått fria händer att utveckla egendomen med det mesta du kan önska för att skapa den perfekta druvbasen. Och om de har lyckats med detta bedrift. Måste erkänna att Antonio är den mest kunnige av alla de oenologer jag mött. Att han samtidigt utstrålar sådan passion för denna utveckling gör det lätt att förstå varför han handplockades från Universitetet för att leda detta imponerande arbete.
Resultatet av detta utvecklingsarbete går redan att avnjuta i form av vinet Redimore -11, som jag återkommer om vid ett senare blogginlägg. Men jag kan redan nu avslöja att vinet är precis så bra som målbilden beskriver. Tanninerna är mer tillgängliga med en silkeslen och samtidig härligt fyllig frukt. Detta kommer att bli något riktigt stort inom en inte allt för lång framtid.
Avslutningen av besöket blev bara en sann bekräftelse hur sött livet kan vara. Deras passitodessertvin Antheres, gjord på 100% Aglianico, är ett av de bästa dessertvin jag någonsin testat. Tyvärr säljs inte vinet i Sverige men bara av detta skäl finns det anledning att besöka Atripalda.
Ett stort tack till alla på Mastroberardino som gjorde vårt besök till ett minne för livet. Grazie Mille!!!
Jag har fyra flaskor kvar av 2004 Radici Riserva. Köpte ursprungligen sex flaskor. Kvarvarande flaskor ligger på vänt/mognad. Mitt tålamod hade börjat tryta när jag av en slump, vid den här tiden för ett år sedan, upptäckte att vinkällarbutiken på Hansacompagniet hade fått in två dussin flaskor av årgång 1999. Dessutom till samma pris som aktuell årgång hade (299 kr). Jag kastade mig i bilen och körde de 9 milen till Malmö och norpade åt mig 8 flaskor och styrde kosan hemåt igen. Bilen stod nog parkerad i max 15 minuter.
Det är inte bara vinet som har den kvalitet som lämpar sig för lite längre lagring. Mastroberardino måste använda sig nog av den bästa kork som går att få tag på. Vi har konsumerat 2-3 flaskor av 99:an och varje gång har korken varit sådär ljust rosa som om vinet hade buteljerats dagen innan, trots sina 14-15 år på nacken.
/Ola